Arbetsmyror

Igår blev det inget bloggande av den enkla anledning att  vi inte hade något nytt att berätta. Det har vi egentligen inte idag heller men tänkte skriva om lite allmänna saker vi har lagt märke till under dessa dagar.

Man jobbar så mycket man kan. Även om man inte måste. Även om man slutat. Även om man har övertid att utnyttja. När vi glider in kl 9 på morgonen, vilket är den tid alla ska börja, sitter redan hela arbetsgruppen där och jobbar. När vi går hem kl 17.30 på kvällen, vilket är den tid alla ska sluta, sitter hela arbetsgruppen kvar och jobbar. Vanligtvis i Japan går man hem efter chefen. Det anses som oförskämt att lämna honom själv för att arbeta. Men när vi pratade med honom om det sa han att dom följde Sandvik policy, alltså man ska inte behöva vänta på att chefen ska sluta. Men om det verkligen är så i praktiken tvekar jag på. För oss är det helt oförståeligt hur man kan sitta kvar och fortsätta glo på den där hemska dataskärmen som man redan stirrat på hela dagen. Jag vet inte vad jag vill jobba som i framtiden. Men jag vet nu en sak jag inte vill jobba med. Kontorsjobb passar varken mig eller André. Vi vill röra på oss. Förhoppningsvis kommer vi få göra det kommande två veckor.

Konservativ chef. Det var så en av våra handledare beskrev honom. Känns ganska ironisk eftersom vi är här för att förändra och förbättra. Därför måste vi presentera våra idéer bara för honom för att få ett godkännande till att sedan presentera förbättringarna för hela arbetslaget.

Något annat vi har lagt märke till är hur alla försöker att stänga av lysen när dom inte används. Om man sitter i vardagsrummet och tittar på TV så stänger man av lampor i alla andra rum. Lyset får bara vara tänt i de rum man använder. Detta märks också på Sandvik. När det blir lunch och produktionen stannar, släcker man alla lampor i industrin. Efter Fukushima olyckan steg elpriserna med 20% vilket är en anledning.

Maten vi får är en blandning av läckerhet och kväljande. Dagens frukost bestod av kanske det värsta jag ätit till frukost. Det som såg ut som en helt vanlig korv, som vi tidigare ätit, var något helt annat. Det smakade som falukorv med en hemsk fisksmak. Tuggade kanske två gånger för att sedan skölja ner det med juicen. När vi idag åt middag tittade mamman i familjen plötsligt upp på mig och påstod att jag hade gått ner i vikt. Jag såg tydligen ”slimmad” ut. Jag hoppas hon har fel. Men maten vi får är inte alltid tillräcklig och hungern kommer ganska snabbt tillbaka. Vi har hittat en trevlig affär som ligger mellan huset och tågstationen där vi har blivit stamkunder. Vi brukar springa in där för att dämpa hungern.

André har nu hittat en basketboll och lämnat den gamla plastflaskan som han tidigare använde. Vi har bestämt att tre dagar i veckan stanna kvar på industriområdet för att träna. Hittills har det fungerat bra. Det blir inga mördarpass men det går iallafall att hålla igång. Det är också väldigt skönt att få röra på sig efter att ha suttit ner framför datorn hela dagen.

12092373_1048745998493230_584843959_n 12071275_1048746035159893_1607101810_n

Skylten för övergångsställe ser ut såhär. Eller varning för barn som springer över. Har egentligen ingen aning.

//Johannes

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s